När jag och flickvännen stod och njöt av Sigur Rós spelning så dök det upp ett par tjejer bredvid oss. De var en aning berusade och den ena av dem, låt oss kalla henne Blondie, pratar ganska högt. Blondie älskar konserten. Hon berättar hur rörd hon blir av musiken. Sen kommer kommentaren som får mig att vilja utlysa skottpengar på Blondie:
Det låter precis som Kent!
Jaså? Gör det? Jag vet inte varför det upprörde mig, men allvarligt talat.. Missförstå mig inte nu, jag älskar både Sigur Rós och Kent, men jag skulle vilja diskutera ämnet mer med Blondie. Hur kan man jämför alt. rock med post-rock? Okej, nu låter jag pretentiös, men det låter ju inte likadant någonstans. Jag är väldigt nyfiken om hon inte tycker att Klaxons låter precis som Christian Kjellvander! Eller visst låter Interpol sjukt likt Johan Heltne?
Min upprördhet har fått mig att inse att jag har gått och blivit en musikfascist. Inte nog med att jag (ur ett musikperspektiv) ser ner på människor som lyssnar på den musikaliska rännskita som spelas på Mix Megapol eller Rix FM, utan jag har även börjat se ner på de som faktiskt tycker om bra musik, men bara inte kan kategorisera eller analysera den tillräckligt bra.
Men min musikfascistiska läggning oroar mig inte nåt vidare. Jag brukar ha överseende så länge det finns andra förlåtande drag. En storsint fascist, inte illa.
