Internationella ta bort ditt Myspace-konto dagen

Bröder och systrar, förenen eder.

Bloggasm: Was it good for you? » January 30th is International Delete Your Myspace Account Day:

"1. You rarely log in to Myspace except to delete spam friend requests from nude webcam girls.

2. You spend five minutes writing a wall post only to hit an error message when you try to post it because of all the website glitches.

3. You’re a girl who constantly gets marriage proposals from random men in the middle east.

4. You visit someone’s Myspace profile only to suddenly have music start blasting out of your speakers. Bonus points if it happens to you while you’re at work.

5. You have to make redundant clicks to perform simple tasks because Myspace keeps taking you to advertisement pages where you have to click on “return to myspace profile” in order to continue what you’re doing.

6. You visit someone’s profile only to have your eyes bleed because of terrible page layout with non-matching designs and font colors.

7. Your experience is hindered because of intrusive banner ads that either talk to you or try to reach out and block your view of what you’re trying to look at.

8. You read yet another news account about how some child predator using Myspace has abducted a little girl or that some hoax myspace account has caused a teenager to commit suicide.

9. You’re frustrated with the fact that Myspace doesn’t allow you to post your contact info, meaning to contact someone you can only use Myspace’s glitchy Instant Messenger, message/email system, or wall commenting.

10. You’re tired of seeing Tom stare out at you from millions of friends lists and just wish he would change his fucking profile picture."

Framtidens kyrka #2, Nätverket

I förra delen skrev jag varför jag anser att kyrkan inte bör äga några egna lokaler, eller egentligen så lite som möjligt. Ett resultat av detta är att man måste ha någon annan typ av knutpunkt för församlingens medlemmar som kan ersätta de vanliga församlingslokalerna. Dessutom, om man ska dra det ekonomiska resonemanget till sin spets så bör inte församlingen ha avlönade predikanter. Frågan blir då, kan en kyrka fungera utan vare sig lokal eller pastorer?

Självklart kan det fungera! Det sociala nätverk som finns kring kyrkan tror jag mycket väl kan existera utan dess lokaler. Ett socialt nätverk består i grund och botten av människor och relationer som kopplar samman dessa. Det är detta nätverk som är kyrkan, sen hur många av dessa som faktiskt träffar varandra varje söndag är en ren social fråga.

Ett nätverk utan någon slags samordning kan dock lätt splittras och utan översyn går det inte att se var det brister. Dessutom så finns det en trygghet för den enskilde i att känna till exempelvis hur många andra som finns i nätverket. Alltså krävs det någon slags organisation bakom. Jag må vara formad av att ha växt upp under internetboomen, men jag tror att med hjälp av internet kan ett fåtal personer lätt strukturera och informera ett stort nätverk.

Om detta låter församlingen behålla sin församlingsidentitet även utan lokaler så är en del av min inledande fråga besvarad. Men hur ska undervisningen gå till då?

Fördelen med någon som är avlönad för att predika är, självklart, att personen kan ägna sig åt undervisningen på heltid och därmed hinner spotta ur sig en ungdomssamling, ett förmiddagsmöte och ett offertal till ett nattmöte varje vecka. Nackdelen är dock att den personens ord lätt anses vara mer värt än andra församlingsmedlemmars.

Ett system som istället bygger på att någon talar när man har något att säga tror jag är bättre. Framförallt när det talas i en grupp där man även kan diskutera det som sagts efteråt istället för att blint ta emot med ett halleluja och amen.

Förövrigt skulle det vara roligt att höra eventuella kommentarer. Skriv gärna om du tycker att jag är en vidrig traditionsutmanare, förd bakom ljuset av postmodernismen eller något annat trevligt!

TV-våren

För de av oss som följer de transatlantiska tv-serierna i transatlantiskt tempo, här är några smakprov på vad som komma skall våren 2008. En varning utfärdas dock för de som följer serierna på svensk tv, det är inte säkert att ni hunnit lika långt..

Lost



24



Jericho

Framtidens kyrka #1, Egendom

När vi pratar om dagens kyrka menar vi allt som oftast den plats där en församling möts för gudstjänst. Det är den naturliga samlingsplatsen för församlingsmedlemmar och ledare. Där finns ungdomssamlingar och förmiddagsmöten, morgon- och lunchböner, cellgruppsträffar och ledarsamlingar, det finns kontor, konferensrum och café. Det är trevligt, vardagligt och nästan mysigt. Men är det nödvändigt?

I samma takt som kristna byggde kyrkor så växte muren mellan det världsliga och det andliga. För utomstående måste det kännas väldigt onaturligt att komma till en kyrka, där det bara finns kristna, som till råga på allt är på sitt bästa och heligaste beteende. En hel församling kommer aldrig kunna anpassas för att en ny person ska kunna känna sig lugn och tillfreds. Istället är risken att man skrämmer iväg människor med en sann längtan.

Ett gott steg på vägen är cellgrupper / husgrupper / saltgrupper / bönegrupper. Vad man än kallar det brukar principen vara densamma. En liten grupp människor samlas för att i en av deltagarnas hem samtala, be, lovsjunga och fika (såklart). För en person utifrån blir det förmodligen mindre överväldigande med bara ett fåtal personer som kan anpassa sig något, det blir lättare att ställa frågor och man får lättare en social gemenskap.

Hittills har jag beskrivit dagens kyrka, men jag tror att vi har några steg kvar att ta. Morgondagens kyrka ska inte ha någon fysisk kyrka. Murarna mot omvärlden måste rivas, och de kommer finnas kvar så länge vi har en speciell plats för det andliga. Vidare så ska inte kyrkan vara bunden av det ekonomiska, som fastighetsskatter, lån och elräkningar. Kyrkan ska inte kunna ägas av någon annan än den som tillbeds av kyrkan, och därför kan inte kyrkan äga någonting. Och gällande det viktigaste på hela gudstjänsten – kyrkkaffet; varför inte gå ner till Barista och ta en kopp rättvisemärkt kyrkespresso?

Den apostoliska trosbekännelsen säger ”Vi tror ock på den helige Ande, en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv”. Varför ska vi bygga kyrkor när vi redan har en överallt, hela tiden och förevigt?

Konsten att söka jobb

I början av nästa månad flyttar jag till Sveriges framsida, Göteborg. Jag har lägenhet och rumskompis avprickat på listan. Det lilla jag behöver ta med i möbelväg är redan nerflyttat. Tyvärr återstår något sätt att inbringa tillräckligt med pengar för att köpa en HDTV och laptop och, just ja, betala hyra, mat, bredband, lokaltrafiksresor, telefonräkningar etcetera.

Jag ska på intet sätt påstå att jag sökt allt jag haft möjlighet att söka. Något kräsen kanske, men jag har valt bort allting som varit deltid, lågavlönat eller på något sätt använt en omskrivning av ordet telefonförsäljare. Det jag har sökt har varit jobb i butik (bra arbetstider) samt olika typer av industriarbete (bra pengar).

Problemet är tydligen, förstod jag idag, att jag har skrivit i mina ansökningar att jag faktiskt har ambitioner utöver att stå på ett band och sortera skruvar resten av mitt liv. Jag blev faktiskt bortsållad från ett industrijobb för att jag skrivit att jag framöver vill återuppta studierna!

Ett annat exempel på samma problematik är att jag blivit tipsad att inte beskriva mig själv som en person som tycker om att lösa problem, då det kan få personalansvariga att rata mig när jag söker enformiga jobb. Jag trodde att överkvalificerade anställda var en tillgång för företaget, men tydligen är det inte önskvärt att ha dessa fritänkare. Chefernas värsta mardröm är antagligen en underjordisk rörelse på företaget som delar ut utbildningskataloger och information om CSN-lån.

Insikten är att jag snarast ska sätta mig ner och skriva om mitt CV och personliga brev för att föra fram en bild att just jag är rätt ambitionslösa tjugo-nånting-åring för dem! Väl anställd ska jag bakom de tomma, blanka ko-ögonen låta hjärnan arbeta på högvarv för att komma på vad jag egentligen vill göra med mitt liv. Och kanske att jag ibland lämnar en utbildningskatalog från Chalmers på fikabordet.

När klimatfrågan blev häftig

Klimathotet eller den globala uppvärmningen. För några år sedan skulle medelsvensson antagligen fundera en stund och sedan skaka på huvudet. Det var frågor för professorer och Greenpeaceaktivister, inte för småbarnsföräldrar eller Volvoförare. Idag är det en annan femma.

Någonstans längs vägen blev den där mossiga globala uppvärmningen ett hett ämne. Det var coolt att bry sig om miljön, häftigt att återvinna och vi i O.C.-generationen belades med ansvaret för en värld på dekis. Allt är frid och fröjd på soptippar över hela landet för vi har lärt oss att allt som rör sig, lyser eller låter drivs tydligen inte av magi utan på batterier som ska lämnas åter.

Jag tycker det är fantastiskt hur landet lagom gemensamt sätter ner foten och tar ut skiten, papper för sig, plast för sig. Problemet är att på något sätt försvann fokus från AIDS, svält och inbördeskrig. Miljön blev en fråga i sig där vi får fakta presenterade som staplar och diagram, som var helt separerad från frågor om mänskliga rättigheter och folkmordsdefinitioner.

Insikten att klimatet är ett lyxproblem har inte slagit rot i vårt I-landssinne. Vi kan göra vår del, men det räcker inte och problemet är då att människor som inte har mat på bordet har svårt att engagera sig i att sortera soporna. För att inte tala om barnsoldater som har mage att inte plocka upp tomhylsorna efter sig!

Släpp taget om världstemperaturen och slå ett slag för medmänsklighet så kommer vi se resultat på båda fronter. Förmodligen är anledningen till klimatfrågans populäritet att det trots hotbilden känns ganska harmlöst, som ett tungt regnmoln borta vid horisonten. Folkmord är inte harmlöst, lika lite som svält. Släpp sargen, det är dags att se helheten.

Skönhet

Min vän Jesper frågade för ett tag sen hur jag skulle definiera skönhet, då ämnet ligger honom varmt om hjärtat. Jag har funderat lite på det här och mina tankar kretsar kring objektivitet kontra subjektivitet. Finns det någonting som är objektivt vackert? Eller existerar endast skönhet som en individuell åsikt?

Jag tror begreppet i sig är subjektivt, så till vida att det baseras på våra egna erfarenheter och känslor. Låt mig bli något mer ingående och förklara min tankegång, som är långt ifrån fulländad, och dela sedan med dig av dina egna tankar.

Mänsklig skönhet tror jag är den mest intrikata typen av skönhet och, som en konsekvens, även den mest individuella. Samhällsideal formar oss från barnsben och sätter en norm, men viktigare tror jag är känslor. Känslor, detta fenomen som endast kan förklaras själsligt eller slumpartat, som får oss att bete oss så underligt. Oavsett hur känslor kan existera så är det framförallt någonting som ligger bortom vår kontroll. Ens uppfattning av en människans eventuella skönhet tror jag i många fall är kopplad till dessa okontrollerbara känslor, och därmed kommer vår uppfattning av en människas skönhet ofrånkomligen vara beroende av just känslor.

Det finns såklart även andra typer av skönhet. Där kommer ytterligare en nivå in i ekvationen, som möjligtvis kan anas annars men som framgår tydligare då våra hormoner inte påverkar oss. Exempelvis, de gånger jag har slagits av naturens skönhet så har det på något sätt sammankopplats med en typ av religiös upplevelse.

Jag tror att det är här begreppet skönhet kommer till sin rätt, i det övernaturliga. Skönheten blir en symbol för det stora mysterium som är våra liv och den jord vi lever på. Skönheten påminner mig om det omöjliga i att vi existerar av en slump och det möjliga i att vi är skapade.

Äkthetens år 2008

Jonathan har fått sin Sara och de har ingått ett heligt förbund. Ett förbund av äkta kärlek. Lyckliga äro de tu, och lyckliga äro vi som fått dela deras glädje idag!

Avslutningen på kvällen bjöd på ett samtal kring och ett beslut om att 2008 utses till äkthetens år. Vi ska sträva efter det som är sant i vår tro, i våra känslor, i våra tankar och i våra relationer. I en bil på en mörk landsväg blev samtalsämnet vad som hände med oss alla när det blev dags att växa upp, hur mognaden tog ut sin rätt på relationer och hur det som var blev det som är.

Jag vill gärna tro att det är ett steg mot äktheten, att erkänna misstag och hitta de fel man gjort tidigare. Jag vill inte fastna i nostalgin, men nostalgin kan ge motivationen för att reda ut saker som gått fel. Det låter allvarligare än var det är, tro mig, men utan att finna sanningen om problem så kommer aldrig minnen att bli erfarenheter.

Så därför längtar vi efter att bli mer äkta. Det är inte nödvändigtvis för att tillfredställa vår Gud eller våra medmänniskor. Det är för att vi ska kunna bli tillfreds med de vi är och lära oss att älska de människor vi är. Älska din nästa som dig själv, uppmanar den gammal testamentliga guden oss. Vad gott gör den uppmaningen oss om vi inte älskar oss själva? Så låt äkthetens år leda till ett kärlekens år.

I natt ber jag för alla de människor jag älskar. De som ingått äktenskap, de som jag tagit avsked av, de som jag hoppades få träffa och de jag delade en stund av sökande med på den mörka landsvägen.

Bästa albumen 2007

10. Maps – We Can Create

I slutet av året fick jag genom Musikbyråns årslista upp ögonen för detta indierock/electronica band. Musiken känns drömsk, utan att för den skull tappa tempo, vilket i hård konkurrens ledde till att Maps debutalbum kom med på denna lista.

Utmärkande låt: So Low, So High





9. M.I.A. – Kala

M.I.A gör cool musik. Det bevisade hon redan med sitt första album Arular, men uppföljaren är coolare. Det är hiphop som möter electronica, och det är massor av trummor. Hon gör unik musik genom att hitta inspiration från världens alla hörn.

Utmärkande låt: Paper Planes





8. Editors – An end has a start

Ett sound som låter ungefär som ett något rockigare Interpol ger Editors andra album åttonde platsen. Det är indierock med strävan efter det storslagna, och det är utan tvekan riktigt bra.

Utmärkande låt: Smokers Outside the Hospital Doors






7. Klaxons - Myths Of The Near Future

Klaxons debutalbum är riktigt bra. Det är ett typexempel på den ganska flyktigt definierade genre som kallas New Rave, en slags blandning av rock, punk och dansmusik. Det är medryckande musik med litterära texter, vilket fungerar väldigt bra för dessa britter.

Utmärkande låt: Atlantis to Interzone




6. Kings of Leon – Because of the Times

Rock med bluesinslag har fungerat väldigt bra för Kings of Leon tidigare, och det funkar fortfarande väldigt bra. Musiken på deras tredje album känns mognare och det är ett mer utarbetat sound än exempelvis Aha Shake Heartbreak, som i gengäld gör det oslipade till något positivt. Det tog ett par genomlyssningar innan jag insåg skillnaden, och insåg att det är en grymt bra skiva.

Utmärkande låt: McFearless



5. Jens Lekman – Night Falls Over Kortedala

För andra och sista gången på listan så får jag tacka Musikbyrån för att de öppnade mina ögon. Night Falls Over Kortedala är storslagen och samtidigt mysig singer-songwriter/pop på temat de stora känslorna i det lilla. Njutningen är fullständig.

Utmärkande låt: Sipping on Sweet Nectar





4. Kent – Tillbaka till samtiden

Eskilstuna-killarna lyckas igen. Det är de obskyra men känslofyllda texterna i en, vid det här laget, välbekant tappning. Trots detta kä.ns det inte som upprepning. De har behållt det som definierar deras musik, men musiken har en lätt electro-prägel som ger skivan en slags storstadskänsla. Texterna förstärker den här känslan av att vara en obetydlig människa i en anonym stad. Definitivt en av deras bästa skivor!

Utmärkande låt: Columbus


3. Interpol – Our Love to Admire

Paul Banks har en sådan röst man bara kan drömma om; distinkt och alldeles lagom raspig, och en skillnad mot tidigare album är just att musiken vilar mer på hans röst. Interpol låter fortfarande som Interpol. Fast ännu bättre. Det var njutning från första spåret, och det går bara inte att tröttna!

Utmärkande låt: Pioneer to the Falls




2. Bloc Party – A Weekend in the City

Texterna återspeglar händelser som kunnat utspela sig vilken helg som helst, i vilken storstad som helst. Det är kritik mot främlingsfientlighet och media. Det är kärlek, sex och alkohol med den pulserande staden som bakgrund. A Weekend in the City är ett av årets bästa album. Det är meningsfyllda texter mot dansvänlig musik. Det är en skiva om nattlivet, för nattlivet.

Utmärkande låt: SXRT



1. Arcade Fire – Neon Bible

Och deras andra mästerverk. Kanadensiska Arcade Fire gör majestätisk orkestral rockmusik för massorna, och det är genialiskt. Grundarna och äkta makarna Win Butler och Régine Chassagne delar rikligt med sig av sina ljuva stämmor och hela bandet visar sin musikalitet. Önskar du att det var mer orglar och dragspel i rockmusiken så är det här bandet för dig. Bästa skivan 2007, Neon Bible.

Utmärkande låt: No Cars Go

PS. En annan lista över bästa albumen 2007 finns på bloggen tillhörande en av mina kära vänner.