Klimathotet eller den globala uppvärmningen. För några år sedan skulle medelsvensson antagligen fundera en stund och sedan skaka på huvudet. Det var frågor för professorer och Greenpeaceaktivister, inte för småbarnsföräldrar eller Volvoförare. Idag är det en annan femma.
Någonstans längs vägen blev den där mossiga globala uppvärmningen ett hett ämne. Det var coolt att bry sig om miljön, häftigt att återvinna och vi i O.C.-generationen belades med ansvaret för en värld på dekis. Allt är frid och fröjd på soptippar över hela landet för vi har lärt oss att allt som rör sig, lyser eller låter drivs tydligen inte av magi utan på batterier som ska lämnas åter.
Jag tycker det är fantastiskt hur landet lagom gemensamt sätter ner foten och tar ut skiten, papper för sig, plast för sig. Problemet är att på något sätt försvann fokus från AIDS, svält och inbördeskrig. Miljön blev en fråga i sig där vi får fakta presenterade som staplar och diagram, som var helt separerad från frågor om mänskliga rättigheter och folkmordsdefinitioner.
Insikten att klimatet är ett lyxproblem har inte slagit rot i vårt I-landssinne. Vi kan göra vår del, men det räcker inte och problemet är då att människor som inte har mat på bordet har svårt att engagera sig i att sortera soporna. För att inte tala om barnsoldater som har mage att inte plocka upp tomhylsorna efter sig!
Släpp taget om världstemperaturen och slå ett slag för medmänsklighet så kommer vi se resultat på båda fronter. Förmodligen är anledningen till klimatfrågans populäritet att det trots hotbilden känns ganska harmlöst, som ett tungt regnmoln borta vid horisonten. Folkmord är inte harmlöst, lika lite som svält. Släpp sargen, det är dags att se helheten.
Någonstans längs vägen blev den där mossiga globala uppvärmningen ett hett ämne. Det var coolt att bry sig om miljön, häftigt att återvinna och vi i O.C.-generationen belades med ansvaret för en värld på dekis. Allt är frid och fröjd på soptippar över hela landet för vi har lärt oss att allt som rör sig, lyser eller låter drivs tydligen inte av magi utan på batterier som ska lämnas åter.
Jag tycker det är fantastiskt hur landet lagom gemensamt sätter ner foten och tar ut skiten, papper för sig, plast för sig. Problemet är att på något sätt försvann fokus från AIDS, svält och inbördeskrig. Miljön blev en fråga i sig där vi får fakta presenterade som staplar och diagram, som var helt separerad från frågor om mänskliga rättigheter och folkmordsdefinitioner.
Insikten att klimatet är ett lyxproblem har inte slagit rot i vårt I-landssinne. Vi kan göra vår del, men det räcker inte och problemet är då att människor som inte har mat på bordet har svårt att engagera sig i att sortera soporna. För att inte tala om barnsoldater som har mage att inte plocka upp tomhylsorna efter sig!
Släpp taget om världstemperaturen och slå ett slag för medmänsklighet så kommer vi se resultat på båda fronter. Förmodligen är anledningen till klimatfrågans populäritet att det trots hotbilden känns ganska harmlöst, som ett tungt regnmoln borta vid horisonten. Folkmord är inte harmlöst, lika lite som svält. Släpp sargen, det är dags att se helheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar