Skönhet

Min vän Jesper frågade för ett tag sen hur jag skulle definiera skönhet, då ämnet ligger honom varmt om hjärtat. Jag har funderat lite på det här och mina tankar kretsar kring objektivitet kontra subjektivitet. Finns det någonting som är objektivt vackert? Eller existerar endast skönhet som en individuell åsikt?

Jag tror begreppet i sig är subjektivt, så till vida att det baseras på våra egna erfarenheter och känslor. Låt mig bli något mer ingående och förklara min tankegång, som är långt ifrån fulländad, och dela sedan med dig av dina egna tankar.

Mänsklig skönhet tror jag är den mest intrikata typen av skönhet och, som en konsekvens, även den mest individuella. Samhällsideal formar oss från barnsben och sätter en norm, men viktigare tror jag är känslor. Känslor, detta fenomen som endast kan förklaras själsligt eller slumpartat, som får oss att bete oss så underligt. Oavsett hur känslor kan existera så är det framförallt någonting som ligger bortom vår kontroll. Ens uppfattning av en människans eventuella skönhet tror jag i många fall är kopplad till dessa okontrollerbara känslor, och därmed kommer vår uppfattning av en människas skönhet ofrånkomligen vara beroende av just känslor.

Det finns såklart även andra typer av skönhet. Där kommer ytterligare en nivå in i ekvationen, som möjligtvis kan anas annars men som framgår tydligare då våra hormoner inte påverkar oss. Exempelvis, de gånger jag har slagits av naturens skönhet så har det på något sätt sammankopplats med en typ av religiös upplevelse.

Jag tror att det är här begreppet skönhet kommer till sin rätt, i det övernaturliga. Skönheten blir en symbol för det stora mysterium som är våra liv och den jord vi lever på. Skönheten påminner mig om det omöjliga i att vi existerar av en slump och det möjliga i att vi är skapade.