Ave, du kungars kung! Var hälsad, fredens duva.

God jul!

"O, kommen I trogne, jublen allesammen"

Home sweet home. På något sätt så upphör aldrig huset jag växte upp i att vara hemma. Eller inte riktigt hemma, men mer av ett home away from home. Jag är fullt medveten om att det inte är den plats jag bor på, men det känns som att det är det. Det är mer än 2 1/2 år sen jag flyttade härifrån, men jag antar att det alltid kommer vara såhär.

Så nu är jag i alla fall tillbaka i Linköping. Där idéer blir verklighet. Det är kommunens motto. Jag vet faktiskt inte vad Göteborg kommun har. Bara de inte stjäl ordspråket från den gamle chalmeristen och senare After Shave-aren Knut Agnred: "Kom igen då, gôbbar!" (Tack Emil för matnyttig information.)

Här är det lika lite snö som på västkusten. Fortfarande så vägrar jag att acceptera tanken av en jul utan snö, trots att det enligt SMHI var 2001 det senast fanns någon som helst snö på marken på julafton i Linköping och senast det låg ett ordentligt snötäcke (tjockare än en decimeter) var julen 1996. Fascinerande statistik. Och mest fascinerande är kanske att man trots detta fortfarande intalar sig att julen alltid är vit, allt annat är tillfälligheter.

Trots att det verkar bli ytterligare en grön jul så känner jag mig tillfreds, fortfarande liggandes i sängen med laptopen i knät. Första terminen på Chalmers avslutades förra veckan med tentorna två. Jag bör ha klarat båda två och åtminstone den ena hoppas jag ha skrapat ihop en fyra på. Återkommer dock när jag vet exakt.

Nu är det dags att släpa sig upp ur sängen och fortsätta med att göra ingenting alls. På juldagen beger jag mig dock söderut för att ansluta Emelie med släkt i Smålands djupa skogar. Därefter återstår tre veckor innan skolstarten, och därmed gott om tid att utforska världen.

Just nu: Frank Sinatra - Have Yourself a Merry Little Christmas

Midvinterkyla och evig vargtimme, skåda julens under!

Få saker ger sådant sug efter att blogga som tentaplugg. Det är ett så oerhört tråkigt och utjatat faktum att man aldrig blir så produktiv när det gäller vardagens måsten som under tentaperioderna. Jag känner mig som en diskande och ångestfylld kliché.

Men å andra sidan, inget ont som inte för något gott med sig. Sista tentorna på terminen innebär juluppehåll. Jag känner som alltid en barnslig längtan efter jul, som utan tvekan är min favorithögtid på året. I ärlighetens namn är det nog den enda, med ett pliktfyllt undantag för påsken, högtid jag bryr mig om. Jag känner ofta en irritation över pseudohögtider alá Halloween eller Alla Hjärtans Dag och till viss del även midsommar, vars enda poänger är att sälja skit, sälja smycken respektive sälja sprit. Tacka vet jag julen som sprider pengarna över varenda handel i landet likt manna från himmelen och som samtidigt, i god kristen anda, hyllar givandet av gåvor. Det blir en slags win-win för både själ och svensk BNP.

De senaste två gångerna jag jobbat så har assisstenten som ska ersätta mig gått bredvid. Det känns jätteskönt att veta att i vår så behöver jag inte försöka få ihop två scheman utan kan fokusera helt på skolan. Alternativt skaffa en hobby. Förutsatt att jag inte kommer jobba speciellt mycket framöver så borde jag vara mer eller mindre ledig fram till studiestarten som enligt uppgift är den 19 januari, så det blir ett långt behagligt uppehåll såhär på årets mörkare delar.

Just nu: Antony and the Johnsons - Twilight