3 februari 2008

Framtidens kyrka #3, Replik

Jag fick mothugg på min utläggning om avskaffandet av kyrkolokaler där Emil skriver ”Jag tror att människan behöver […] en helig plats som är tillägnad Gud, där man verkligen känner att den här platsen är tillägnad Gud”.

Personligen tror jag att vilken plats som helst kan helgas och tillägnas Gud, detta bara genom sättet man är och tänker om platsen. Som människa är vi dock beroende av våra intryck, men att skapa en sådan atmosfär behöver man inte en kyrka i traditionell bemärkelse.

Dock tror jag att det finns en poäng i det Emil skriver. Det finns något speciellt i att ha en kyrka byggd för ett enda syfte, en byggnad som i sig är en gåva till Skaparen och ett uttryck för människans tacksamhet. Men, precis som det Emil nämner, så måste man då ifrågasätta alla de saker som existerar runt omkring, som tillval vid köp av en ny bil. Ska en kyrka byggas så ska det vara ett offer till Gud, inte en gåva till människan, och där ligger den före detta statskyrkan ljusår före de flesta frikyrkor.

Det är möjligt att min åsikt låter mildrad. Det hela bottnar dock för mig i en djupt rotad tro att en utopisk församling inte ska ha fasta utgifter, då exempelvis elräkningar och liknande är en utgift som avviker från vad offergåvor borde gå till. Detta är självklart någonting som är otroligt svårt att klara av i ett samhälle som vårt, framförallt när en församling växer och ett visst mått av organisation krävs.

Kontentan av det hela blir följande. Jag önskar en strävan efter en - ekonomiskt talat - fri församling så att de pengar som kommer in kan gå till det som är viktigt. För mig är detta inte att driva en caféverksamhet, utan katastrofhjälp. Det är inte avlöning av personal, utan bromsmediciner till HIV-smittade. Det är inte en ny projektor, utan kanske att det är för renoveringen av en kyrka, byggd till Guds ära.

1 kommentar:

Emil Oskar sa...

Egentligen, så är ju allt ett hjälpmedel för att se Gud klarare: Bibeln, naturen, kyrkan, dopet och kanske är till och med en projektor ett hjälpmedel även det, men man får nog hitta en gräns, en gyllene medelväg.

Det jag hoppas är att gudstjänsten ska vara en försmak av paradiset, är man på jorden eller i himmelen?