Skivsamlingen

Idag har Skivsamlingen äntligen gjort entré på det världsomspännande nätet. Ja, det är jag som har gjort den, och ja, jag vill passa på att göra reklam för den. Gå dit och registrera er nu! Men till saken..

För flera år sedan var det första jag och många andra gjorde när man införskaffat en ny skiva att gå in på dåvarande Skivsamling.nu och lägga till den för allmän beskådan. Tillfredsställelsen att lägga till en ny skiva på sin webbsamling gick nästan att jämställa med känslan av att hålla det senaste musikaliska mästerverket i handen.

Det är ett konstigt fenomen egentligen, att samla på skivor. Personligen så lyssnar jag sällan på CD-skivor. När jag tänker på det inser jag att det enda ljudsystem jag har är mina datorhögtalare, och möjligtvis de som är inbyggda i teven. Jag ska också villigt erkänna att jag nästan alltid redan har skivan jag köpt på datorn, för allvarligt talat, är det egentligen någon som förväntar sig att jag ska lägga ut mellan 100 och 150 kronor för att köpa grisen i säcken?

Men om jag redan har möjlighet att närsomhelst lyssna på musiken på skivan, vad är det då som gör att jag långt i förväg kan planera vilket mitt nästa köp ska bli? Eller som gör att jag känner mig upprymd på vägen till postkontoret för att hämta ut ett paket från CDON?

Kanske är det att en ny skiva i samlingen kompletterar mig och min identitet, att det tydligare definierar Jaget. Kanske är det för syns skull, att om man som jag inte är någon stjärna på varken fotboll eller gitarr så får man söka någonting annat att framhäva. Kanske är det djupt rotade narcissistiska sår, som enligt uppgift ofta leder till ett samlarbeteende.

Jag tror, och hoppas, att det mest lutar åt det förstnämnda alternativet snarare än de andra två. Det är möjligt att det är en överanalys, men mitt spontana svar på varför jag samlar på skivor är en splittring mellan att jag vill stödja artisten och att "det är kul att ha". Överanalys eller förenkling, choose your poison.