Vad händer Linköping?

Tre förluster i rad är inte hela världen. Linköping leder fortfarande serien, om än med knappa tre poäng. Och oavsett hur tabellen ser ut efter söndagens bortamatch mot tabelltvåan (!) Frölunda, så är bara halva serien spelad ännu. Men faktum kvarstår, vad händer?

Det var den mycket omskrivna perioden mellan 10 och 20 november där LHC skulle spela inte bara fem elitseriematcher utan även två matcher i CHL. Lägg därtill att Fransson och Emwall spelade två av tre landskamper dagarna innan. Det var ett tufft schema, helt klart, men det visade sig att det kanske inte var någon fara ändå. CHL slutade poänglöst och elitserien med fyra trepoängare av fem möjliga.

Detta undgick inte medias vakande ögon, bland annat Magnus Nyström i Expressen uttryckte i en krönika hur imponerad han var över att Linköping ledde serien utan att spela på topp, vilket jag inte kunde göra annat än att hålla med om. Problemet nu är att Linköping fortfarande inte har vaknat till, men att förlusterna börjat trilla in.

Linköping förlorade tre raka matcher strax innan landslagsuppehållet också. Alla tre i OT och en sammanlagd målskillnad på 7-10. Nu, tre raka nollpoängare och med en målskillnad på 4-15! Vidare kan nämnas att inte ett enda mål har gjorts i powerplay på dessa matcher. Totalt har LHC nu haft 20 raka powerplay utan att göra mål, och en hedrande andra plats i PP-statistiken blivit en sjätte plats.

Det strålande lagspel som tidigare höll ett serielunkande Linköping i serieledning har bytts ut mot tafatta försök att göra saker och ting själva. De tekniskt skickliga spelarna som exempelvis Hlinka och Persson vågar inte släppa ifrån sig puckarna. Andra dumpar ner puckarna i anfallszon medan resten av laget står stilla på blå. Passningar går inte fram, spelare som brukar stå upp för laget glider bara runt. Till och med Laumann, det norska energiknippet, har börjat se trött ut. Och framför eget mål får inte Hento och Fransson den hjälp de behöver, för det är bara att inse: som det ser ut nu är det ingen av dem som kommer vinna en match åt laget.

Och Lener gör vad han kan med kedjeformationer och speltid, men tyvärr verkar problemet inte ligga där. Inte en enda spelare spelade mer än 20 minuter mot Färjestad, och bara två spelade mindre än tio. En av dessa mest sparsamt spelade gjorde såklart Linköpings enda mål. De enda som utmärkte sig positivt i bortalaget var Gunnarsson, Zackrisson och Carlsson.

Nej, problemet ligger förmodligen i självförtroendet. Efter att ha legat på topp så kan det rasa snabbt, och att nästa match spelas i Scandinavium gör inte saken bättre.